”Thought I could organize
freedom – How Scandinavian of me”
Björk
Uffe sträckte på sig i fåtöljen och lade händerna bakom
huvudet.
– Visst. Du kan snacka om yttrandefrihet och att den som inte
hoppar på Internetbåten blir akterseglad, men vi har också fått pornografi,
rasism och allsköns bråte. I skolan stänger rektorerna av Internet i panik.
Det är frampå småtimmarna. Ulf Engström och jag sitter framför
arbetsstationen och tittar på ännu en av alla dessa tusentals halvtaskiga
hemsidor med piratkopierad programvara, ”warez”, och nakenbilder på Pamela
Andersson. Hur många timmar vi suttit tillsammans och surfat eller chattat har
jag för länge sedan glömt. Just nu har vi gått igenom alla Sveriges skolors
hemsidor.
Jag suckade och inspekterade förstrött den halvdruckna
pilsnern i handen.
– Mm.
– Jag chattade med en elev i går som berättade att de inte ens
får hissa flaggan på skolavslutningen för att rektorn var rädd att det skulle
tas för nazism. Hörde du förresten om den där skolan i Ljungby där rektorn
stängde av alla elevers möjlighet att använda Internet i tre veckor? Bara för
att någon skrivit rasistiska slagord i nån chatgrupp och slagorden spårats till
skolans datorer.
Vi hade diskuterat frågan förr. Det råder moralpanik bland
Sveriges lärare. Skräcken att inte fördöma fort nog förvillar förnuftet. På
Internet kan man hitta skadliga saker, alltså försöker alla förbjuda. Hur många
skolor har inte fått regler för Internet i stil med ”Allt som inte är tillåtet är
förbjudet”, som dessutom försvarar bestämmelsen. De datoransvariga tror att
moral betyder att man följer lagen. Alla missförstår skillnaden mellan
”övervakning” och ”styrning”.
Internet är bara ett sätt att distribuera information, ungefär
som post, telefon eller fax. Mer dramatiskt är det inte. Däremot är det ett
nytt medium. Folk är alltid rädda för det som är nytt. Till exempel hindrades
utbyggnaden av det franska järnvägsnätet en gång i tiden därför att det begåtts
ett mord i en förstaklasskupé. Dumt. Det var knappast järnvägens fel att folk
hittade skäl att slå ihjäl varandra. Det är heller knappast Internets fel att
elever skriver rasistiska slagord.
– All censur och alla sanktioner innebär bara att man gör
ungdomen omoralisk, inte den som publicerar snusket. Man flyttar över hela
ansvaret på eleverna där de sitter i datorsalen och surfar, när det är
vuxenvärlden som är ansvarig för allt som finns på Internet. Varför ska man
polisanmäla elevers hemsidor som har nazistpropaganda? Det gör bara lärare som
smiter undan sitt ansvar.
– Hur menar du?
– Barn är födda nyfikna och har rätt att var det. De har rätt
att få svar på alla frågor. Det är också vuxenvärdens ansvar att lära barn
använda verktyg, oavsett om det är knivar eller synålar. Ju kraftfullare
verktyg man sätter i barnens händer, desto fler kunniga pedagoger krävs. Ett så
kraftfullt verktyg som Internet kräver goda pedagoger som kan leda och
undervisa i hur man använder det. Datorer och Internet ersätter inte lärare,
tvärt om. Det kräver än mer erfarna och goda pedagoger. Många beslutsfattare
tror att elever blir självgående med datorer, att de ska kunna ersätta lärare
på något sätt. När det är precis tvärt om! Ta Fryshuset till exempel. Det var
ett gigantiskt misslyckande. Man utbildade ett antal skinnskallar i IT utan
någon handledning. Resultatet blev Nordland, en av världens främsta
nazisttidningar på Internet.
– Du menar att poängen är att det är interaktivt?
– Japp. Vi kan själva direkt påverka innehållet. Det är fel
att fråga vad Internet är. Internet är det vi gör det till. Vi skapar Internet
– inte ”dom”. Internets mörka sidor är människan själv alltid ansvarig för.
Jag inser plötsligt att det är samma problem som inom
industrin, när företag tror att datorer omedelbart ska öka produktionen.
Internet går att använda på många sätt och som vanligt är det ”människor som
gillar utmaningar” som babblar sig trötta mellan golfrundor och
styrelsesammanträden. Det är ett jävla tjafs om hur salig mänskligheten snart
kommer att bli så snart den bara fattar hur stort Internet är. Tror fan det.
Uffe reste sig upp och slog ut med armarna.
– Cyberrymden är full av pengar. Men Internet gör oss inte
klokare. Internet för oss inte närmare varandra. Skolelever blir inte
intelligentare av Internet. Men om de har en bra lärare som kan lotsa dem genom
både den virtuella och den verkliga verkligheten, kan Internet bli ett
effektivt redskap.
Jag nickade och frågade:
– Hur många advokater tror fortfarande att de svenska lagarna
kan tillämpas på Internet när inte ens Datalagen är anpassad för Internet? Den
gör ju alla hemsidor olagliga. Och yttrandefrihetslagen gäller inte svenska
hemsidor publicerade i utlandet. Den nya svenska BBS-lagen är omöjlig att
tillämpa på grund av Internets tekniska konstruktion. Olika politiska direktiv
från EU tvingar fram ogenomtänkta ändringar och lagstiftarna inte hinner med i
teknikutvecklingen.
– Just det. Internet är inte framtiden. Den har redan
inträffat. Internet är historia och nutid. Frågan är hur vi ska använda det för
att bli klokare i framtiden. Inte bara rikare och mer välinformerade. Om vi
vill att Internet ska vara något användbart måste vi själva visa hur det ska
vara.
– Hur då?
– Vi har en lagstiftning i Sverige som reglerar vad som är
tillåtet och förbjudet. Den speglar den allmänna moraluppfattningen. Tio Guds
bud är enkla och kraftfulla. ”Du ska inte stjäla” är tydligt nog, men i vår tid
med komplicerade elektroniska system är tydligheten borta. Var går gränsen
mellan frihet att säga vad man vill och hets mot folkgrupp? Alla religiös
urkunder som Bibeln och Koranen innehåller rasistiska påståenden och världsliga
direktiv. Vad är kränkande pornografi och vad är konstnärligt uttryck? Vad är
tillåten opinionsbildning och vad är straffbar uppvigling?
– Ja?
– Internet är något vi gör tillsammans. Någon enskild person
eller myndighet kan inte bestämma vad som ska vara tillåtet eller inte. Det går
inte. Inställningen måste komma naturligt och inte som direktiv. Statligt
förmyndarskap rikliktar och strömlinjeformar. Det blir ensidigt, inskränkt och
trångsynt. Det är bara vi själva som anger moraluppfattningen. En god moral och
rätta svar på etiska frågor kan inte dikteras av andra. Frågorna om rätt och
fel måste bearbetas av oss själva som individer. Moral består inte i första
hand av teorier som man kan lära ut eller ta emot. Den måste komma inifrån,
vara förankrad och levande. Etisk reflektion går inte att plugga in. Den måste
komma ur individens egna frågor och svar för att ha någon verkningskraft.
Jag stäckte mig efter en nattmacka och öppnade en ny öl, medan
Uffe fortsatte.
– Vi har alla en intuitiv grundinställning till vad som borde
vara tillåtet och vad som inte är god ton. Men Internet ställer många saker på
sin spets och ifrågasätter sånt vi tar för självklart. Enkla slagord från förr
räcker inte mot dagens förskjutningar i normer och upplösning av gamla
gemensamma värderingar. Det är bara kunskap och en stabil etisk grund som rår
på rasism och moralupplösning. Med Internet kan vi själva snabbt få tag i
information och möta andra idéer och kulturer.
– Jo. Det är det jag menar är revolutionen, paradigmskiftet.
Uffe nickade och fortsatte:
– Verkliga paradigmskiften handlar inte om teknik eller
produkter, det handlar om att få nya perspektiv. Internet ger helt nya
perspektiv. Det kommer att ställa andra krav på oss. I ett paradigmskifte
etableras en helt ny världsbild. Man utgår från helt nya förutsättningar, helt
nya problemställningar, teorier och metoder. Ett paradigm är också en förebild.
Den avgör vad vi anser vara betydelsefullt, men det är inte förebilden som
åstadkommer förändringen utan förändringarna i sig som ändrar förebilden, eller
paradigmen. Och förändringen kommer oftast oväntat. En av de mer överraskande
är Internethysterin. Jag är optimist. Jag tror att Internet kommer att vara en
stor tillgång och bli ett seriöst alternativ till exempelvis fördummande
tevetittande. Vårt moraliska och etiska handlande kommer att förbättras.
Yrkesetik är något som utformar sig inom en tradition, men det finns inget inom
Internet att falla tillbaka på. Användaretiken har heller inte någon tradition
än. Den måste utvecklas aktivt. I andanom. Internet är och byggs i varje sekund
till mänsklighetens största bygge sedan boktryckarkonstens början.
Jan Sandred, Uppsala måndag den 6
april 1998
